Elefanter i svensk historia
Den första elefanten på svensk jord år 1804
Att man hittat mammutbetar i Sverige tyder på att även vårt land beboddes av denna nära släkting till dagens elefanter under istiden.
Jean Baptiste Gautier
Den första riktiga elefanten kom emellertid hit 1804, en ung asiatisk elefanttjur från dåvarande Ceylon, tillhörig Herrn Jean Baptiste Gautier, förfader till ägarna av cirkus Brazil. Gauthier hade köpt elefanten i London, och kom via Preussen, Polen, Ryssland och Finland till Sverige med sin familj, sin medhjälpare Anton Agazzi och sitt menagerie till Stockholm hösten 1804 logerades i en barack vid Brunkebergstorg, förmodligen vid nuvarande kvarteret elefanten, och allmänheten inbjöds att komma och bese den och de andra djuren.
Ur Årstafruns dagbok
Den 13 November hade elefanten visats så mycket att den fick en veckas paus. Bland berömda besökare finns bl.a. Årstafrun, Märta Helena Reenstierna, vars dagbok är bevarad. Den 25 februari 1805 reste hon med sin son hans Abraham in till stan med hästdragen släde för att bese elephanten, "som var ett förunderligt kreatur. han var docka blott en unge, ehuru mot andra Djur vi sett, ganska stor. Dess tänder voro cirka 3 qvarter långa (ca 45 cm), 1 ½ tum i diamethre (ca 4cm). Han gjorde flera konster, hvartill han kommenderades på franska. Jag klappade honom på snabeln, låret och svansen. Han uplyfte Hans Abraham och åt utur våra händer. Dess ögon voro små men eldiga. Dess fötter hiskeligt stora.".
Upploppet i Skänninge 1806
Efter att elefanten visats i Stockholm i nästan två år turnerade Gautier runt i Sverige med sitt menageri.Elefanten som drogs på en vagn dragen av 8 par hästar och i augusti 1806 nådde man Skänninge. Agazzi fick stalla upp elefanten i en sal i rådhuset, och hit inbjöds allmänheten.
Denna stad tycks ha haft en tämligen hårdnackad och anarkistisk befolkning.
Tydligen blev det långa köer, och man tyckte det var dyrt att se den. Irritationen kulminerade när man började kasta sten på rådhusfönstrena och även träffade Skänninges borgmästare i huvudet. Borgmästaren räddade sig med hjälp av komminister Sundelius och fick fri lejd bort medan folk tog sig in till elefanten, tog tillbaka 60 riksdaler av Gautier och tvingade Agazzi att ge gratis föreställningar. Borgmästaren rekvirerade 20 militärer och
lyckades få lugn den andra dagen. Landshövdingen i Linköping skickade lagman Morath till Skännngen för att hålla förhör med magistratet. I sin skrivelse till justitiekanslern berättade han senare om magistratens ovilja att klarlägga fallet, eftersom allmogen hotat att bränna Skänninge om det ledde till åtal.
Det blev ingen
rättegång.
Gautier och elefanten hamnade sedan i Danmark, men elefanten lär ha dött under belägringen av Köpenhamn 1807,
och visades sedan uppstoppad av G. på ett org i Köpenhamn.
Läs mera: P.A. Wåhlberg, Cirkus i Sverige, 1992, ISBN 91 7798 591 5
Vid 64:e breddgraden
Det finns en uppgift om att en elefanttränare vid namn Philadelphia turnerade med en asiatisk elefant i februari, under temperaturer mellan -12° och -20° celcius. Turnen skall ha gått ända till staden Ström vid 64° nordlig bredd, och både elefanten och dess ägare skall ha varit klädda i renskinn.
Sveriges första "egna" elefant 1930, Lunkentuss på Skansen
1930 hyrde man på prov in elefanten Topsy med skötare på Skansen. Topsy och skötaren kom från Hagenbecks djurpark i Hamburg, och de stannade över sommaren och lät stockholmrna rida på Topsy. Detta blev populärt, och Skansen beslöt köpa en egen elefant som döptes till Lunkentuss, och stallades in i ett träbyggnad vid nuvarande pingvinhuset. Tidigare hade man på gården Julita anställt Sven Borg, bördig från Flen.
Sven lärdes nu upp i Hagenbecks och han blev Lunkentuss förste skötare. I tio års tid var hon stockholmarnas kelgris, och hennes födelsedagar firades av allmänheten som tog med sig välsmakande presenter till henne. Ännu mer populärt var ridningen, som på 30-talet innebar en icke försumbar extrainkomst för djuravdelningen. En ny träbyggnad byggdes där elefanterna bodde fram till 1992, och 1939 köptes en elefant till, Bambina, också hon via Hagenbeck som mellanhand. Lunkentuss avlivades med en för ändamålet särkilt inköpt studsare 1941, eftersom hon ätit en större mängd glasflaskor som en besökare oförsiktigt hållit i när han matade henne över ett räcke med bröd.
Frågor eller kommentarer om Elefanter i svensk historia?
Denna websajt har utvecklats av mig och dess besökare sedan 1995.
Har du fråor eller kommentarer kring denna sida så skicka gärna
mail till webmastern!
Sök mer information om: Elefanter i svensk historia:
Uppskattar du den här sajten?
Idealism är ett viktigt element i Internets utveckling och många försöker berika detta globala mastodont bibliotek med gratis information om elefanter. Lite feedback ger inspiration till ytterligare ansträngningar.
Tipsa någon om denna websajt
Skriv ett omdöme om sajten på Alexa!. Det hjälper också andra att hitta bra information!
Stöd denna sajt och berika din egen genom att länka till denna sida. Kopiera bara HTML texten i fönstret nedan och klistra in på din sajt. Du kan också använda banners och knappar för länken! Tack!
Om du föredrar att länka till en annan sida, gå dit, och en länk till sidan skapas
längst ner.
Hem-Startsida
